Längtan

För var dag som passarar i detta sätt att leva känner jag hur mitt ljus stryps. Jag vill inte, kan inte, leva på detta vis. Livet ropar på mig, kallar mig. Måste bryta mig loss, snart, innan mitt inre dör ut. Gnistan glöder lågt. Det ända som kan få den slå lågor igen är att breda min vingar.
Musik, nattbrasor och ängar. Jag kanske är en romantiker som mamma kallar mig, må så vara, jag vet ialla fall vad jag vill o jag tänker kämpa för det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0