anki

Eftersom vi nu bara är tilldelade ett liv, varken mer eller mindre, borde vi inte då leva det på de sätt vi tycker är värdefullt? Varför änns leva en dag på annat vis? Om vi kan hjälpa det? Vi har alla våra egna värderingar och principer, vårt eget sätt att se på hur ett lyckligt liv ska se ut. Varför plågas vi oss själva? Tror vi verkligen att vi e på fast? Eller e vi bara alldeles för trygga av oss, fega rakt ut sakt. Det här e sådana saker folk diskuterat i decenier men ändå tycks folk inte lyssna. Är man hellre kvar i det "trygga" livet som plågar oss så än att satsa på de man kanske mer gärna gör? Sen så finns det ju självklart dom som vill ha det här vardagslivet som vi lätt blir tilldelade (lucky bastards) dom kan man ju bara vara avundsjuka på. Dom gör i alla fall precis de, till ägnar tiden på sånt dom värderar. Finns även dom som har dåliga förutsättningar, som kanske måste kämpa för detta men det e så värt kampen. Jag tror starkt på att alla kan om dom vill, i vissa fall kan man bortse från nedsatta personer.