anki

Aboslut är det hyffsat underbar att slacka i skuggan av en palm på en sand strand men jag måste nog säga att för mig räcker det med ett par veckor innan jag faktiskt vill göra nått annat också. Arambol var på sjuttiotalet en flyktig ort för hippies. Det gäller nog än idag och att några man stöter på längst stranden eller de smala torggatorna faktiskt Vart där sedan dess skulle inte förvåna mig ett dugg. Man är omringad av förlagda hippies, bohemer och unga rasta slackers, på både gott och ont. Luften luftar av rebell och alla som skulle värkat utanför samhället hemma i skandinavien passar precis perfekt in här. De verkar vara egna och unika men här e alla bara en i mängden bland alla utbölingar. Nog trodde jag mig vara en av dem men de visade sig vara nått jag inte önskar mig själv.