anki

Nu är det knappt tre månader kvar. jag försöker att inte längta, försöker att tänka på dagen som är och inte den som kommer men det är nästintill en omöjlighet. Att snart slippa servera full norrmänn och istället ligga på en strand någonstans i Asien med en gitarr i min hand, eller kanske en bok. Vilket som blir fint. Bara vara, bara känna. Jajemensan. Men jag försöke att inte planera, inte tänka på det. Låta det bli ett miysterium, hur det blir allt. Nå ja.

.