Inte alls ett farväl

Snart försvinner du i fjärran. Så långt att jag inte kan se. Knappt på världskartan, inte änns i horisonten finns du med. Ljudet av din röst kommer inte höras, blott en moderntolkning av din stämma. Nästan i tusen år känns det som. Om inte mer och mycket där till. Dock slår mitt hjärta hårt för det, åter skall jag höra din röst och ännu en gång skall jag känna din kropp. Så flyg du mot fjärran, titta fram, vänd dig inte om förren tiden är kommen för dagen är din och ingen annans. Njut, sluka alla upplevelser med glädje och lär av allt runt om kring. Lev och var lycklig min finaste för det är du värd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0