anki

Att försöka att inte förvänta sig något är sannerligen inte det lättaste och som en bekant en gång sa, förvänta dig aldrig något i Indien, för det kommer garanterat inte stämma. Hittills har det stämt helt ihållet. I mitt försök att inte förutse vad som kom näst på sovbussen upp till hampi lyckades jag självklart få förvänrningar. Dock till de sämre. Framför mig såg jag en öken fylld av stora stenbumlingar men bortom busstationen och alla hysteriska taxi o tuktuk chafförer finner jag mig själv i en lugn, harmonisk atmosfär. Stress, trafik och allt annat som innan varit roförintande värkar het utom synhåll. Miljontals mil härifrån, känns d som. Även om man tyst i bakgrunden hör musik kunde det lika gärna bara vara vindens ljuva viskningar som hörts. Till höger syns det vackra uråldriga ruinerna genom en tunn dimma som solen lyser upp. Det är säkerligen lika vackra här ifrån som på nära håll. Det blommar grönt runt om och floden avspeglar det som en gång varit palats åt vad jag skulle tro kungar.