ilskan
Varför blir man arg eller sur? När man inte änns behöver bli det? Argheten är en överlevnads insikt utan den skulle vi förfalla. Men vi använder den fel och den kommer oftare än den behöver. Jag tror man kan välja. När man känner att den kommer kan man förinta den, förvandla den till något annat. Om man har viljan och styrkan. För oftast är en onödig, helt meningslös, dock inte alltid. Det gäller att avgöra om den gör nytta eller bara är där för att förinta allt som kommer i dess väg. Om man verkligen tänker efter varför man är arg och vad för konsekvenser ilskan medför, kommer man oftast fram till att den inte behövs och att den kommer göra mer skada än nytta.
Men man får inte glömma att bli arg vid rätt tillfällen för annars kommer ilskan som en bomb helt utan förvarning
Empati
Det verkar nästan som att man behöver känna något slags band mellan en själv och en annan mäniska innan man ser den som en individ. En medmänniska. Att man först måste försöka förstå den andre innan man helhjärtat ser den som något annat än en myra i en hiskelikt stor stack och fy om du kommer i min väg när jag kommer och bär på mitt strå, då kommer jag kasta min vrede över dig!
United instead
Vi kommer alltid behöva varandra, det är ett faktum.
Borde vi inte då stötta vår andre eller tredje istället för att ysa agg mot dom?
Alla har vi de svårt vissa tider, mer eller mindre. Alla har vi vårt bagage.
Livet är inte lätt, inte för någon. Varför då göra det svårare än det redan är?
Varför är vi inte mer förstående mer stöttande mot andra människor? Ska
vi bara bry oss om oss själv och våra kära? När jorden är så mycket mer?
Näst intill plåga oss själva mentalt genom att grämla sig över livet istället för att accuptera att de ibland är svårt? Istället se det som en läxa, nått vi kan lära oss från? Bli sura på världen för sin bördor hjälper inte änns lite. Bördan blir lite lättare om vi inser att vi faktiskt inte behöver bli arga, sura eller irriterade. Och att tyst tävla med andra är ju Absurt! "Tror du att du har det svårt? Då ska du veta hur svårt jag har det minsann!" Livet kan ibland verka orättvist och mörkt men det vi måste komma ihåg är att vi själva styr våra liv. Vi väljer själva vilken väg vi ska gå, vad vi ska säga och hur vi ska ta saker och ting.
Vi är gudar över våra egna liv.
Medvetandet
Vi är alla enskilda individer, unika och härliga men tillsammans är vi del av något större. När vi öppnar våra ögon och ser detta kan vi växa. Vi överlevar för att vi har varandra, alla spelar vi en riktig roll, utan varandra skulle vi alla vara utlämnade.
Be good to your other
