anki

De bästa med den tio timmar långa tågresan var toabesöken då man passerade den öppna tågdörren. Det gick inte att motstå vinddraget och utsikten. Att se de gröntäkta dalarna passera så nära och så klara, känslan var underbar. En indier som suttit höger om oss genom hela resan var vänlig och berätta när vi skulle kliva av. När. han gav oss tecken slängde vi på oss ryggsäckarna och jag lutade mig ut genom den öppna dörren då tåget saktade in mot perrongen "is this pernem?" skrek jag till passerande indier, han log i respons och sa "pernem, yes". Vi hoppade av och blev direkt upplockaade av en taxichafför. Bakom oss kommer en backpacker springandes "are you going to. arambol?" Så vi delade taxi in till byn med Petra, en resande cirkus lärare. Vi blev bra vänner under vår vistelse i Arambol. Vi anlände precis lagom till mörker hade lagt sig över himmlen och gatorna upplysta med jordens alla färger.

Aboslut är det hyffsat underbar att slacka i skuggan av en palm på en sand strand men jag måste nog säga att för mig räcker det med ett par veckor innan jag faktiskt vill göra nått annat också. Arambol var på sjuttiotalet en flyktig ort för hippies. Det gäller nog än idag och att några man stöter på längst stranden eller de smala torggatorna faktiskt Vart där sedan dess skulle inte förvåna mig ett dugg. Man är omringad av förlagda hippies, bohemer och unga rasta slackers, på både gott och ont. Luften luftar av rebell och alla som skulle värkat utanför samhället hemma i skandinavien passar precis perfekt in här. De verkar vara egna och unika men här e alla bara en i mängden bland alla utbölingar. Nog trodde jag mig vara en av dem men de visade sig vara nått jag inte önskar mig själv.

Tuppen tal redan vid fem på morgonen men vi släpade oss inte upp förren sex för att bli redo att ge oss av vid skymning. Vi hade några dagar innan tatt reda på huvidare bussarna gick och då också vart. Vi grinden utanför möttesvi av den gamla mannen vi hyrt rummet av. Han vinglade sitt huvud fram och tillbaks medans han skakde var och ens hand "have nice trip, you come back". Vi tackade och önskade honom en god jul. En kvart senare, bara några meter från busskorset fick vi syn på ett öppet 'fruitstand'. Då varken jag eller Ross fått nått ioss beslöt vi att köpa varin banan innan bussresan. Två steg ut ur fruktståndet med bananerna i handen ser vi en buss komma farandes i alla fart vi båda stod med stora ögon, vi tänkte nog båda en o samma sak: 'oh shit' men bussen stannar raskt efter en hög ton ur en visselpipa. En indier sticker ut huvudet; "where you go?" -"Mapsa", skrek jag tillbaks. Indiern visslade till busschafförrn, öppnade dörren och viftade in oss i den fulla bussen. Han slängdes av våra väskor brevid chaffören som satt bakom vad jag vill beskriva som ett galler. Bussresan var guppig men intressant. vi böt buss vid Mapsa, vidare till Panjim. De kändes nästan sombara vi blev kastade från den bussen till en annan. trotts att vi var omringade av ett hav av bussar tog det säkert inte mer än någon minut att hitta rätt buss. de skyltar inte bussarna utan det star och skricker ut destenationerna. sammanlagt kostade resorna som sammanlagt tog lite mer än en och n halv timme 20Rs, motsvarande ca 2.6kr. Galet! Vi anländer till Panjim runt nio på morgon där jag lyckades inom första kvarten sätta min fot i en stor hög med koskit. Efter lite skopande runt bland gästhusenbestamde vi oss för ett rum för 500Rs med utsikt över staden ut ur två små gallarade fönster. Där vi hade en skygg rumkompis, en liten vitfärgad Gecco. Panjim oduglig var en liten stor stad med Allt vad det innebär, mycket ljud och trafik, smuts och smågator fylda med butiker. För att bränna tiden besökte vi Old Goa och dess omtalade kyrkor men det var ingen höjdare må jag erkänna.

Efter två och en halv dag fast inne i det stela inte alls underhållande gästrummet tog jag mig ut till både frukost, lunch och middag! Till och med kom vi på en båt ut på vågorna för att se delfiner. Vinden och lugnet var harmoniskt. Delfiner fick vi se, några tio m från båten. De lekte med varandra. Förutom det fick vi se något i alla fall jag fann imponerande. Du vet, här i indien ser man vilda kor, krabbor, hundar, katter och ödlor på daglig basis och det blir då pånågot sätt en del av vardagen, alldså inte alls så spännade och ignoreras till slut men då kn man gå miste on roliga syner! Vi åt middag på en mysig liten restaurang, faktiskt bort från stranden, vilket är sällsynt. Nåja, efter en riktigt smakfull middag och några kortspel senare beslöt vi oss att betala. Medans vi väntade på notan som blev ihopräknad förhand borta vid baren kommer det en ovanligt stor fjäril flygandes in och gör entré nästan som om den vore en stoltfladdermus i mörkret. Den flyger några varv runt trädstammen på trädet som stöd fint rakt framför våran bordsplasering. Efter den cirulerat runt sätter den sig mjukt på en nedfallande gren. Där hänger den upp och ned, den flaxar sakta och elegant sina breda vingar in o ut, som om den vädrade sig. I ögonvrån kommer något snabbt krypandes, en liten gecco närmar sig fjärilen och en till! Två gecco ödlor och en fjäril. Det två små ödlorna, som nästan var jämn stora med fjärilen, verkade otroligt intresserde av den stora bevingade saken. De smög runt den tills vi betalt och gått. Inte mycket mer än så men de va faktiskt rätt häftigt att se tycker jag.